Citat ur I museets dolda vrår

Det handlar om Ruby, som föds 1951 i England. Skildringen av BB från barnets perspektiv är gripande.

Mödrarna ligger utsträckta på sina sängar och klagar hela tiden, mestadels över sina barn. De flesta av oss blir uppfödda på flaska, det verkar vara en tyst överenskommelse att det är en smula osmakligt med amning. Vi blir punktligt utfodrade var fjärde timme och aldrig däremellan, hur mycket bråk vi än ställer till. Faktum är att ju större oväsen man för, desto troligare är det att man blir förvisad till en garderob någonstans. Det finns antagligen förlagda spädbarn överallt här i huset.

Vi får mat på bestämda tider för att vi inte ska bli bortskämda och krävande. Den allmänna meningen bland mödrarna är att de nyfödda har ingått en sammansvärjning mot dem (tänk, om vi ändå hade gjort det).

/.../Jag tror inte att Bunty är min riktiga mor. Min riktiga mor befinner sig i en parallellvärld någonstans där hon serverar gräddgul modersmjölk. Hon tassar omkring i sjukhuskorridorerna och letar efter mig och hennes häftiga, varma lejoninneandetag får de kalla fönsterrutorna att imma igen.

Kate Atkinson: I museets dolda vrår (Behind the Scenes at the Museum, 1995)
En bok för alla 2006
ISBN:9172214279

Elektronisk barnhjälp

Ny Teknik skriver om elektroniska hjälpmedel för småbarnsföräldrar. Det där med babyvakt har jag ännu inte riktigt förstått, eftersom det känns rimligare att ha barnet hos mig hela tiden. Det är klart, nu är hon så pass stor att hon vill sova länge på nätterna och därför ligger ensam i sängen några timmar på kvällen, men vår lägenhet är ju så liten att man hör minsta pip ändå -- bodde vi i ett stort hus kanske vi skulle ha ett annat sätt.

En UV-mätare som varnar när barnet får för mycket sol, och en termometer som kan mäta på sovande barn verkar ju praktiskt. Fast det senare verkar ganska likt de örontermometrar som funnits på marknaden tidigare, dyra som bara den.

Badtermometer har jag heller inte sett nyttan med, och en tuggvänlig elektronisk sådan verkar bara jätteonödig. Så länge badar hon inte, och jag brukar stoppa ner armen i vattnet först för att se att det är behagligt. Huden är en tillräckligt känslig termometer för det syftet.

Jag tycker att det är jättekul med elektroniska pryttlar, men faktum är att jag oftast är för snål för att köpa dem. Skulle jag känna mig rik är det nog snarare en helt onödig miniräknare, eller kanske en riktig handdator, som jag skulle lägga pengarna på. Som småbarnsförälder finns det en massa pryttlar man kan köpa som man faktiskt klarar sig bra utan och som inte ens är tillräckligt roliga som vuxenleksaker betraktat.

Fast den där babyvakten med kamera var en cool idé.

Andra bloggar om: barn, elektronik, teknik.

Lite känslig för råd och kommentarer?

Som förälder kan man märka att man är känsligare än vanligt för omvärldens kommentarer. Det hände i alla fall mig, och det faktum att många verkar reagera så kraftigt på vad andra säger verkar tyda på att det nog gäller fler än mig.

Nu finns en text av mig på det temat uppe på Nära föräldrars blogg: Napparna och jag: hur en förflugen kommentar ledde mig till Nära föräldrar. Det är en väldigt snabbt ihopkomponerad text (jag har egentligen inte tid att skriva just nu...) och trots viss språklig redigering av Jorun har den fortfarande en och annan skönhetsfläck. Må så vara. Den är i alla fall inte helt dålig.

Sova

Det där med att ha en separat säng till bebisen verkar väldigt krångligt, och även om vissa experter då och då rekommenderar det skulle jag personligen säga att det är bättre att samsova (men man ska förstås göra det säkert). Jag provade när vi var bortresta när hon var ungefär två månader att ha henne i en annan säng, men det gjorde ju bara att jag fick kliva upp flera gånger på natten och inte blev utsövd. Så länge vi har sovit ihop har jag bara känt mig trött några få morgnar då och då, i samband med att vi varit sjuka eller något annat trassel. Vaknar hon kan jag oftast trösta och söva om utan att vakna till särskilt mycket själv, och dessutom verkar R. vakna oftare och mer om hon är en bit bort.

Anna Toss har skrivit om att sova tillsammans, tydligen som en reaktion på mitt inlägg om vaggornas inträde. Det kanske verkade som om jag var skeptisk till att sova med barn, men det är jag ju inte. Jag ville bara berätta lite kulturhistoriska ledtrådar jag snubblat över, som kan hjälpa till att förstå varför man i vår kultur ofta ansett att barnet ska sova för sig självt. Det var alltså en kampanj från myndighetshåll på 1600-talet, att barn skulle ligga i en vagga för att man inte skulle kunna ligga ihjäl det med flit och sedan påstå att det var ett misstag, sånt som händer.

Jag tänkte bygga in massa fina länkar om samsovning här, men jag är trött och orkar inte riktigt, så jag nöjer mig med att hänvisa till Anna Toss, så kan man läsa vidare därifrån.

Livejournal och amningsbilderna

Jag läste just på Making Light om LiveJournal’s attack on women and mothers. Det stora online-communityt LiveJournal har tydligen bestämt sig för att förbjuda amningsbilder. Så här säger Patrick Nielsen Hayden:

And it’s not amusing at all when any corporation decides to endorse the view that breastfeeding is something scandalous that must happen only in private.

Där slog han huvudet på spiken. Jo. Det är faktiskt inte alls fult eller äckligt att amma, och en anledning att somliga tycker det är att de inte är vana att se det.