Godnattsång

Efter jul och nyår har vi haft lite svårt att komma tillbaka i gängorna igen. Framförallt har R. haft lite svårt att somna på kvällen och vakna på morgonen. Normalt sett brukar hon få sova tills hon vaknar av sig själv, och vi lägger henne när hon är trött. Nu har det blivit så skevt att vi försöker väcka henne tidigare varje dag och söva henne tidigare. Väcka går bra, men söva är lurigare och just nu verkar det enda som förhindrar ett par timmars segdraget rullande och gnällande vara att gå ut och gå med henne i sjalen.

Under den här ur-fas-fasen har jag rotat upp alla godnattvisor ur minnet, samt en och annan gammal evergreen. Jag kom även ihåg en godnattsång jag själv totade ihop en gång i tiden när jag lekte med rim. Två sorters rim har jag klämt in, och en del rader är kanske lite krystade, men jag tycker att den är rätt fin.

Vindar vandrar vida,
strömmar störtar strida,
men ro och vila kan skymningen dig lova
och en trött får sova.

Vägen värver världen.
Flamman följer färden
och ensam vakar, när natten åt dig sömmar
förunderliga drömmar.