Den lilla empaten

Häromdagen ville inte lillan sova middag. Det var jättebesvärligt. Vi bar och bar, och körde henne i vagnen, och sjöng för henne. Ingenting hjälpte och hon blev bara tröttare och grinigare.

Det hade varit lätt att sedan skylla allt på henne. Klart att det blev en dålig dag när hon höll på så där! Men när jag tänkte tillbaka var det bara alltför tydligt vad som egentligen pågick. Det var faktiskt jag som var stressad och på dåligt humör först, och det var kanske inte så konstigt att hon inte kunde koppla av då.

Man säger ju att barn är experter på att uppfatta sinnesstämningar och läsa av sina föräldrar. Kanske har jag underskattat effekten av hur jag själv mår. Sedan jag blev mamma har jag visserligen mått i stort sett jättebra, och varit mycket lugnare och gladare än innan. Jag ska nog passa på att odla det, och lära mig parera stress och prioritera saker.

För övrigt har hon lärt sig gå! Ännu rätt försiktigt och tvekande, men hon går. Det är jättekul, och vi studerar fascinerat framstegen.