Meredith Small: Kids

Hur påverkar biologi och kultur hur vi uppfostrar och bemöter barn? Alla föräldrar vill det bästa för sina barn, och i alla kulturer menar man att man känner till "det rätta sättet" att bemöta det uppväxande släktet. Meredith Small skriver om hur mycket av uppfostran och angränsande saker som beror på omedvetna och kulturellt betingade antaganden. Genom att ta en bredare titt på vad barndomen fyller för biologisk funktion och på hur barn lever i olika kulturer kan man få nya perspektiv och kanske få en mer objektiv bild av vad som är bra för barn.

I den här boken kan man läsa om hur det kommer sig att människan till skillnad från andra djur har en så lång period mellan avvänjning och oberoende: barndomen. För att förstå vad det innebär är det bra att veta lite om vad växandet innebär för kroppen och psyket. Ganska intressant.

Genom hela boken får man jämförelser med andra samhällen runt jorden. Det handlar om vad barnen har för plats i samhället, hur deras dagliga tillvaro ser ut med umgänge och sysslor, och om hur man anser att barn bör bemötas.

Meredith Small drar en del slutsatser av sina studier, och kommer fram till att den del saker inte är optimala i barns liv i amerikansk medelklass. Bland annat menar hon att det skulle vara bra om barn fick hjälpa till mer hemma (det verkar som om hon menar att de åtminstone borde få göra någon liten uppgift), göra riktiga sysslor tillsammans med vuxna. Hon anser också att det är bra för barn att inte bara umgås med sina jämnåriga, utan vara i åldersblandade grupper och även få vara med vuxna i vad de har för sig, och att man har för mycket skola (stillasittande pedagogiska aktiviteter i klassrum) alltför tidigt. Det är också alltför mycket prylar och schemalagda aktiviteter kring barn, ett konstlat liv. Samhället i stort är inte alls barnvänligt, och man stoppar ofta undan barnen därför att de anses störande eller besvärliga.

Det här låter inte alls särskilt revolutionerande tycker jag, mer som saker som debatteras ofta. Kanske är synen på barndomen annorlunda här än i USA. I denna bok får man ändå lite mer bakgrund till de vanliga resonemangen, och en del nya argument. Det fanns också många andra saker i boken som jag började fundera kring.

En sådan sak är det här med självständighet kontra gemenskap. I vår del av världen är vi så väldigt måna om att barnen ska bli självständiga och oberoende. När jag läser den här boken börjar jag fundera på om det är så att vi pressar barn att vara självständiga för tidigt, och inte låter dem få utveckla den trygghet i sig själva och tillit till andra som de behöver för att stå på egna ben.

Det kapitel som jag tyckte var allra mest gripande var det om barndomens mörka sidor. Det handlade om stress, familjeproblem och andra besvärligheter och hur barn fysiskt påverkas av sådant. Måhända är barn fantastiskt anpassningsbara, men de påverkas onekligen av att gå igenom jobbigheter.

Boken är tunnare än den ser ut, eftersom den är satt med större radavstånd än vanligt och har många sidor med noter och referenser. Innehållet är trevligt och fullt av konkreta exempel, i en konverserande ton som är rolig att läsa. Däremot tyckte jag flera gånger att sammanfattning och slutsatser mot slutet av kapitlen hängde lite i luften och inte riktigt knöt ihop med exemplen.

Hur som helst tyckte jag att den var väldigt intressant. Nu ska jag bara skaffa mig Our Babies, Ourselves, den bok som kom före Kids och handlar om spädbarn.