Om amning

Jag har massor av åsikter, men är ofta rädd för att uttrycka dem. Jag är rädd att trampa någon på tårna, och ännu mer rädd för att plötsligt stå utan argument och se dum ut.

Nu tänker jag ändå uttala mig i ett kontroversiellt ämne: amning.

När man läser om amning i föräldratidningar eller böcker ser man ofta att det står saker i stil med att "med rätt stöd kan fler amma". Tydligen är det så att många slutar amma för att de känner sig osäkra, eller på grund av en subjektiv känsla av att ha för lite mjölk. Det är kanske också därför det ofta blir en så känslig fråga: för att man känner amningen som ett nederlag, litet eller stort.

Om jag har fattat saken rätt är det så att ju äldre och högre utbildade mammor desto mer och längre amning blir det. Det verkar i så fall tyda på att mammor som har gott självförtroende och bra förutsättningar att skaffa sig hjälp och information är de som lyckas amma. I så fall är det där med amning eller inte amning inte så mycket en fråga om fritt val, som en del vill ha det till, utan mer en fråga om resurser. Det är ju konstigt att unga och lågutbildade i högre utsträckning skulle föredra en dyrare och i längden krångligare lösning. När amningen funkar är det ju oslagbart enkelt och praktiskt.

Det talas ibland om kvinnor som känner sig pressade att amma. Det tycker jag låter knepigt. Kanske är det så att man har dåligt självförtroende och därför är väldigt beroende av signaler man snappar upp från omgivningen. Faktum är ju att många som ammar känner sig motarbetade, så det går liksom åt bägge hållen. Jag tror inte att det är "amningspropaganda" som gör det. Det är faktiskt rätt konstigt att man kan betrakta information om det naturliga sättet att ge spädbarn näring och närhet som "propaganda". Amningshjälpen är ju Sveriges stora amningsorganisation, och har en väldigt vänlig inställning.

Det är så skönt att läsa på amningshjälpens hemsida!

Som detta:

• Är du en mamma som trivs med att amma gör du rätt i att strunta i alla tyckanden du hör och amma så länge du vill!
  
  
• Är du däremot en mamma som tycker att det är så jobbigt att amma att du mår psykiskt dåligt gör du mer rätt i att sluta amma än att motvilligt fortsätta!
  

Man måste inte amma. Vill man göra det, vilket de flesta verkar vilja, borde man få adekvat stöd utan att behöva kämpa eller söka efter information och stöd. Man ska inte behöva skämmas ifall man inte lyckas. Man ska heller inte behöva skämmas för att man ammar, som man får intrycket att man borde göra när man stöter på en del personers åsikter. (Vad kommer den här nya prydheten ifrån? Det har förmodligen att göra med att bröst förknippas med sex och att bröstvårtor är något oanständigt. Men kom igen -- att attrahera sexpartners är faktiskt bröstens sekundära syfte, det primära är ändå mjölkkörtlarna. Ur ett rent biologiskt perspektiv är det så det är, och vill man inte kassera kroppen helt får man nog inse att vi är biologiska varelser.)

Jag borde bli medlem i amningshjälpen.