Barn och föräldrar i Annien

2006-08-13

Har precis läst Här är jag! Vem är du? av Jesper Juul. Intressanta tankar om gränser och respekt. Att sätta gränser ska inte vara att begränsa, utan att ge möjligheter för gemenskap genom att avgränsa och definiera sig själv. Det här med att uttrycka sig i "jagbudskap" har jag stött på många gånger, till exempel i form av giraffspråk. Den här boken har dock en lite annan vinkling på det hela, och en sympatisk ton. Det bygger på respekt för både föräldrar och barn och balans i familjen.

Boken är liten och går snabbt att komma igenom -- jag kommer förmodligen att läsa den flera gånger så småningom. Det finns en del ganska konkreta tips i den, som till exempel att ge ett barn några minuter på sig att ställa om sig ifall det inte vill samma sak som föräldern, så kan det gå lättare att komma överens.

En sak som verkligen fastnade i medvetandet vid första läsningen var det här med att det är fullständigt OK att bli arg och ledsen ibland. Juul menar att när man ger sig in i långa förhandlingar för att barnet ska hålla med om att det är bäst att inte äta glass just nu, då lämnar man mycket av ansvaret för konfrontationen på barnet i stället för att ta det själv. Det är rimligt att föräldern tar ansvaret och inte försöker vänta ut "rätt svar". Att bli arg eller besviken är en rimlig reaktion från barnet, och det är inte farligt att visa det och vara ledsen färdigt innan man går vidare.

När jag var liten kände jag mig sällan så missförstådd som när jag inte fick vara arg eller ledsen. Det hände inte ofta, men ibland tappade någon vuxen tålamodet med den stora barnaskaran och sade att "nu ska ni vara vänner", eller "det finns inget att vara ledsen för", och då blir man ju dubbelt irriterad eftersom man dessutom fick en oförstående vuxens reaktion att reagera på. Mycket bättre när man fick vara ledsen eller sur en liten stund, det gick över mycket fortare. Det är värre att förlora känslan av kontakt och förtroende för en förälder än att mista en glass, faktiskt. "Jag förstår att du är arg, men nu är det så här" är ett bättre svar än "nu ska du inte vara arg".

Andra bloggar om: , , , , .

2 Comments:

  • Det där om att tillåtas vara arg lät onekligen vettigt.

    By Blogger Hans Persson, at 14 augusti, 2006 11:26  

  • Inser precis att jag känner igen det där från John Grays "Men, women and relationships". Han menar att män ofta viftar bort kvinnors känslor på samma sätt "Oroa dig inte", "Det var väl inte så farligt" och därmed säger att hon har fel och inte borde känna så. Dubbel skuld alltså.

    Min poäng: använder vi människor det så ofta mot människor vi älskar? Det är hårt... Man har ju rätt till sina känslor.

    By Blogger Amiechan, at 17 augusti, 2006 10:01  

Skicka en kommentar

<< Home