Namnam!

R. pratar inte just någonting än, men hon har lärt sig säga namnam om god mat.

En sak som går hem på utflykter är att fylla en liten barnmatsburk med frysta ärtor. De håller sig bra eftersom de är kalla, men brukar vara lagom tinade tills de behövs. Hälften hamnar förstås inte alls i munnen, men det blir inte kladdigt och funkar därför nästan överallt. En liten kille vi känner som är några månader äldre gillar tyvärr inte alls ärtor. Han har provat våra ett par gånger och spottar och fräser!

R. gillar frukt. En favorit som jag fick när jag var liten kommer från ett häfte som hette "Alternativ barnmat": mosad banan med naturell yoghurt (i original var det långfil) och lite vetegroddar. Det kryllar förmodligen av vitaminer och fibrer, och det är en sån sak som jag själv fortfarande tar som mellanmål ibland.

En annan riktig hit är lättstekta pannkakor med finrivet äpple. Jag river pannkakan i mindre bitar och rullar in äpple i dem, så försöker hon tappert spetsa dem på en liten gaffel.

Andra bloggar om: barnmat.