Om barn och stress

Jag kommer verkligen ihåg hur ödsligt allt kunde kännas ibland i slutet av sommarloven, i alla fall mellan fyran och nian ungefär. Ingenting var kul längre. Jag bläddrade håglöst i böcker, gick på planlösa strövtåg i skogen. Hade tråkigt, och blev retlig och sur. Annars brukade jag tycka om att vara för mig själv och läsa, skriva eller fantisera ihop komplicerade sagoberättelser. Nu kändes ingenting intressant längre. Jag tänker nu att jag nog var understimulerad. När ingenting hände och det var helt upp till mig att fylla dagarna, då tappade jag lusten efter några veckor. Jag träffade i stort sett inga jämnåriga, och fick ganska lite yttre stimulans.

Sånt här är nog svårt för vuxna att se och genomskåda. Det är en tanke jag fick många gånger när jag läste Om barn och stress av Ylva Ellneby. Det är en väldigt praktiskt vinklad bok som handlar om hur man håller koll på stressfaktorer, och vad man kan göra för att hjälpa barn att inte bli stressade. Det är inte bra med för mycket aktiviteter, men inte med för lite heller. Problemet är nog ofta att barn inte själva vet vad stress är och de har svårt att beskriva hur de känner sig och vad som är fel.

Själv visste jag inte förrän för några år sedan hur jag märkte att jag själv var stressad. Insikten jag fick var att man kan vara stressad fastän man inte jäktar och skyndar sig. Man kan vara jättelångsam och ändå stressad. Om man som vuxen inte förstår sig på sina egna stressreaktioner kan man väl inte begära att barn ska göra det utan att få hjälp med det.

Det är nog väldigt viktigt att tänka på sånt här när man har med barn att göra.

Boken riktar sig mest till förskollärare, det är flera kapitel som handlar om hur man kan göra dagismiljön mindre stressande och hur man i grupp kan lära barn att varva ner. Det är förstås intressant för föräldrar också, och det mesta av boken är ganska allmängiltigt. Framför allt finns det mycket tips om vad man kan vara observant på och hur man kan motverka och förebygga stress. Det är nog nyttigt för många föräldrar och andra vuxna också, det är ju inte bara barn som behöver lära sig att varva ner.

Jag lär mig väldigt mycket om mig själv av att vara mamma!

Andra bloggar om: barn, stress, dagis.